Älskade och hatade lopp…

Att springa lopp är för mig en hårfin gräns mellan kärlek och hat. Det är en perfekt morot till träning, det är spännande innan och det är underbart efteråt men hur är det då under själva loppet?

Innan startskottet är förväntningarna höga, adrenalinet sprutar och magen värker lite. Det är då tankarna kommer att jag borde tränat mer och laddat bättre. Dessa tankar går fortfarande att styra ganska bra och förväntningarna är alltid större än själva oron.

Oavsett vilken sträcka jag springer brukar de först två kilometerna kännas som att jag flyger fram, det känns som att jag aldrig kommer att bli trött. Är det ett långt lopp varar denna känslan längre men vid milen (som jag sprang igår) går det ganska fort innan jag måste börja jobba med tankarna som far runt i huvudet. Kommer jag att orka? Vilket tempo ska jag hålla? o.s.v. I mitten av loppet brukar jag nästan alltid ångra att jag har anmält mig och börjar ifrågasätta min förmåga att springa överhuvudtaget. Denna känsla av “hat” bråkar med mina positiva tankar och min stora kärlek till löpningen, tävlingsmomentet, utmaningen och glädjen att ta ut mig riktigt ordentligt.

Som tur är vinner alltid den positiva sidan och de jobbiga tankarna bryts ganska snabbt ner. Jag brukar roa mig med att dela upp loppen i mindre delar och hela loppet är som en lång mattelektion. Förutom tid räknar jag bråk och betar av loppet från tiondelar upp till en hel.

När jag sedan får syn på målskyltarna och vet att jag är på väg att klara av ännu ett uppsatt mål är känslan av glädje och stolthet så mycket större och alla negativa tankar är som bortblåsta. Att de sedan kommer tillbaka vid nästa lopp gör ingenting för jag vet ATT DE POSITIVA TANKARNA KOMMER ATT SEGRA!

Har du sprungit lopp kanske du du känner igen dig. Om du inte har gjort det, ta chansen – det är absolut värt det!

Lycka till!

Kram Helena

På bilden ser du mina härliga löparkompisar från gårdagens lopp.

Från vänster Calle som gjorde en fantastisk bedrift och överträffade sig själv med råge och imponerade på många. Vickan som sprang hela milen som om det vore ett intervallpass, satte pers och slog Thomas som gjorde sitt första lopp någonsin och gjorde det riktigt bra (jag är en stolt fru). Sist och också minst har vi vår fantastiska fransyska Deborah som i franska landslagskläder övervann sitt håll och sprang in på en riktigt bra tid.

BRA JOBBAT ALLIHOPA!

Posted on August 2nd, 2012 in Personlig Träning


Comments